Guldkant

Jag kan inte sluta le.

Jag har börjat promenera till mitt arbete. Bara en sådan sak! Och när jag gör det, ler jag som en regelrätt fåntratt.

När jag tjoar godmorgon till mina kollegor ler jag, mycket mer och betydligt mycket ärligre än vad den där trötta halvgriniga superwomanfiguren gjorde.

När jag diskar ler jag. På riktigt.

Mina kvällar är plötsligt mycket mindre ensamma.

Vad är det då som sätter guldkant på denna analmånad?

Fredrik Wikingssons och Filip Hammars podcasts.

Vilka män!

Jättelike!

No-win-situation

Besvikelsen när man vaknar en lördags- eller söndagsmorgon och man inser att man inte fått ett enda textmeddelande eller har ett endaste litet missat samtal.

Besvikelsen när man, om man faktiskt har fått någon typ av textmeddelande eller missat något samtal, inser att man kanske eventuellt inte var först på listan eller åtminstone tydligen inte värd att kontakta under mer städade förhållanden.

Besvikelsen på sig själv när man blir besviken när man har fått ett meddelande, men det ”bara” var från en kompis.

Det ska vara gött att leva,

annars kan det kvitta. Eller kvetta blir det väl på deras dialekt.

Makalöst bonnigt.

Men det är lite så jag känner.

Man kenner vad man kenner, som Karsten Torebjaer brukar säga. Han är ju trots allt psychic medium så hans ord är väl inte att förakta.

Superwoman här har kommit fram till att hon ska förvandla sig till någon annan typ av figur under våren. Vem Superwoman är? Jo, det är den där som tror att hon kan jobba heltid och ofta mer därtill, plugga halvtid, träna helst varje dag, orka vara piffig jämt, hinna vara social och trevlig, blogga, twittra och helst spåna på någon alternativ yrkesbana också.

Och hur glad hon än ser ut så är Superwoman rättså trälig faktiskt. Känner henne ganska väl nu och börjar bli vansinnigt trött på henne. Hon står mig upp i halsen, så illa är det.

Så det blir studierna som får stryka på foten efter nästa veckas tentamen av höstterminen.

Trist på ett sätt.

Men det kan finnas andra öppningar för det där spåret längre fram.

Ok så nu står det skrivet här. Då är det sant. Det är väl så det funkar va?

Och JÖSSES så spännande att se vad man förvandlas till nu!

Zlatan

Har en väldigt tveksam inställning till folk som skrytsamt säger ”Jag har aldrig läst en bok i hela mitt liv.” Inte för att man måste läsa böcker. Man får göra det om man vill. Man har full rättighet att låta bli om man vill. Men att skryta om att man inte gör det. Det är lite då jag känner av den där kruppen. Som om det vore något fel med att faktiskt göra det.

Det jag tänker i det här läget, är att det är just den typen av människor som i detta nu och sedan ett par månader tillbaka arbetar sig igenom Jag är Zlatan.

Därför skulle jag vilja stå emot.

Så att när de sedan säger ”Jag har aldrig läst en bok i hela mitt liv. Ja förutom Zlatans självbiografi då.” alternativt ”Zlatans bok är den bästa jag någonsin läst.”, så kan jag svara ”Jasså? Den har jag inte läst. Jag läser mest klassiker. Dostojevskij. Sartre. De Beauvoir.”

För att liksom slå tillbaka.

I och för sig. Jag läser den inte.

Jag lyssnar på den.

Så jag kanske kan köra på ändå?

Ja, jag är alltså alldeles på tok för jävla dålig på att ljuga för att kunna ro i hamn en sådan lögn, om jag nu faktiskt tar till mig detta mästerverk.

För överigt lite trist att det inte är Zlatan själv som läst in den. Det hade vart nåt!

Vårspajs

Tyckte mig nästan känna en vårkänsla idag. Himmel så härligt!

Men prognoserna menar visst att kylan väntar alldeles runt knuten.

Då känner jag lite som någon twittrade idag:

”januari, din hormånad, kan du ta slut nån gång?”

Sedan är det ju synd att bara ”leva av” eller ”leva undan”, eller hur man nu ska uttrycka det, en mindre angenäm månad. Carpe diem och så vidare.

Ska skissa på hur man skulle kunna spajsa upp’ett lite.

Ja, och förslagslådan är wide open också, om man har något att bju på.

Puss.

Puss?

Ah. Jo men jag tycker det.

Hooooost

Om man ändå bara kommer ligga och hosta sig vaken kan man väl lika gärna sitta uppe och uggla till 2.30?

Jag hade velat se Ryssland.

De visar Sverige nu.

Ryssland 2.30 då alltså.

Det är väl klart de ska få den bästa tiden. You rasist bastards!

Allvarlig? Javisst, helt i vanlig ordning.

Kan man hosta ihjäl sig förresten?

Love thy neighbour

Då kan jag till de tv-spelande och körnsordsskriande grannarna ovanför addera nyinflyttade män i huset mitt emot. Jag har i vart fall inte noterat dem tidigare. De skulle kunna vara totalt harmlösa. Men nu råkar det vara så att häromdagen blev det hemskt uppenbart att de har full insikt in i hjärtat av mitt hem.

Med andra ord – no more springing omkring med behagen i vädret, som Gud, eller vem det nu var, skapade mig.

Dags att skärpa te sig.

Nattsudd

Då var ett nytt år här.

Firade tolvslaget i kön till ett uteställe. Hoppas inte att det är symboliskt för det nya året här nu på något sätt. Kö är ju som regel ganska träligt ändå. Det toppar väl inte handikapptoaletten jag befann mig på när 2009 övergick till 2010. Eller parmiddagen året dessförinnan, där de enda som inte var par i sällskapet var jag och mitt ex. Kändes ju jättebra när det stod och tolvslagskysstes där.

Betalade 330 spänn för att komma in.

Och då spelade inte ens Bob Sinclar.

Men! De hade heliumballonger och det livar ju alltid upp.

När det klarnade för mig att det var ett ganska uppenbart gayställe blev jag först lite trött. Inte för att jag trodde att igår var dagen då jag äntligen skulle få stifta bekantskap med mannen i mitt liv. Men ändå. Sedan tänkte jag att här får man väl roa sig bäst man kan. Nu när man ända hade betalt 330kr, liksom.

Bondade med en kille på dancefloor som jag var stensäker på inte gillade tjejer. De kan vara himla festliga och dansanta, de där. Ägnade sedan rikligt med tid åt att svänga på mina lurviga tillsammans med denne man.

Lämnade sedan tillställningen i god tid för att hinna hem till Sverige-Ryssland. Dessvärre somnade jag ifrån denna nyårsnattens höjdpunkt. Kanske var det lika så gott då mina pojkar ändå förlorade.

Får idag en vänförfrågan på Ansiktsboken. Det var min ”bög”. Som tydligen inte alls var bög.

Men han sjöng i kör.

Och så var tanken att man skulle vara i jobbskick imorgon då.

Yes!

Måste varit på det berömd håret. För jisses vilken rusning det är till de här kurserna alltså..

Task ska du ha

Igår kom instruktören på bodypumpen fram till mig efter passet och sa ”Bra jobbat!”. Bara till mig.

Han är nog kär i mig.

(eller…?)

Jag sa ”tack”. Något som jag såhäri eftehand känner att jag möjligen hade kunnat utveckla eftersom jag faktiskt tycker att han verkar vara härlig.

Jaja.